Första gången jag såg dig, så tänkte jag att... Jag aldrig hade sett något så perfekt i hela mitt liv. Hur ögonen lös upp i ett leende och hur det leendet aldrig dog ut. Hur du alltid fick en att skratta och hur mycket du lös upp alla dystra dagar. Din död kom som en käftsmäll rakt i ansiktet. Det var något som jag visste skulle hända men endå något som jag aldrig hade kunnat förbereda mig inför. Försökte se filmen dom gjort om dig, men klarade inte av det. Det har gått ett långt tag sen du lämnade oss, men endå, när jag ser bilder på dig och din grav så kan jag inte smälta eller få in det i mitt system att du inte finns med oss längre. Det känns som att du fortfarande finns där, att du fortfarande sitter och gör dina youtube videos. Men när jag kollar på din kanal så finns det ingen ny video, det finns ingen ny bild på instagram där du förklarar hur allting är och ingen text som lyser upp allas dag. Kan sitta i timmar och stirra på en bild av dig men endå så kan jag inte ta in det faktumet att du inte längre finns med oss. Jag får inte längre upp notisen om att du skrivit något men jag sitter fortfarande och väntar på att få se ditt namn på skärmen. Jag kollar fortfarande på dina youtube videos för att aldrig glömma din röst och för att någon dag kunna smälta det faktumet att du e borta. Men Alexander Falk, du lös upp alla mina dagar. Även om du hade en värre dag än mig så gav du mig stöd. Jag fick aldrig chansen att säga hejdå till dig. Jag fick aldrig chansen att berätta för dig hur mycket du betydde för mig och hur mycket jag uppskattade dig. Det är försent nu, men jag vet att du fortfarande vakar över oss och att du aldrig lämnar oss. Jag saknar dig Alex, mer än mitt hjärta vill...
- Anonym..
2019-01-08